torsdag 19 september 2013

Blommor till Anna


När jag var mellan 10 och 12 bodde vi i ett hus i  Kränge i Ledbergs socken, ca en mil utanför Linköping. Det var en fin tid trots att jag var rätt hemskt mobbad. Jag gillade huset vi bodde i och miljön runt omkring var riktigt fin och det är den fortfarande även om det ändrats en del mot mer villaområde. Jag hade min ponny Ferdinan inackorderad hos grannen och var mest hela tiden ute med honom.

I huset bredvid oss bodde Anna Wengström med sin man Björn och deras barn. Anna var en rätt färgstark person men trevlig. Hon var keramiker och hade sin verkstad i ett mindre hus på tomten. När Anna många år senare skulle lägga ner sin keramiktillverkning och bara ha det som en hobby passade jag på att köpa flera av hennes saker. Jag hade ju varit förtjust i dem redan som barn.


Men nu ska jag flytta och jag varken kan eller vill ta med mig så mycket saker. Även om det är föremål som ligger mig varmt om hjärtat. Men istället för att kasta den här skålen tog jag och fyllde den med oasis och gjorde ett arrangemang med trädgårdsblommor och några fina köperosor. Det varför övrigt sånt här jag jobbade med för en del år sen, jag hade ett eget pytteföretag inom trädgård/blomster när jag inte fick något jobb efter universitetsstudierna.


Anna gick bort 2007. I förtid. I cancer som fick ett ovanligt snabbt förlopp. Tog därför med mig arrangemanget eftermiddags och stannde vid Ledbergs kyrka där Annas grav finns.



Här är kyrkans framsida och ingång till trädgården.


Och härpå baksidan finns Annas grav. Det är verkligen vackert med utsikt över ravinen som omger Svartån och fält/kullar bort mot Södra Torp.


Ettav Annas signaturföremål var fantasifullt utformade ljuslyktor i form av slott och "bebodda" svampar. Den här tänkte jag dock aldrig göra mig av med. Den är verkligen något extra.



2 kommentarer:

  1. Så vackert arrangemang, helt värdigt ett konstnärshjärta! Cancer är vår tids pest...Alltför många drabbas och plötsligt har man har bara minnen kvar! Jag förstår att du är rädd om din fina ljuslykta!
    Kram
    Enea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är kul att det blir bra att det blir bra ibland, trots att jag glömt det mesta om arrangemang och sånt.

      Jo verkligen...jag har ju också haft det. Men hade lite tur och blev förbaskat sjuk i en infektion och då upptäcktes tumören vid ultraljud. Det var inte en så stor tumör heller och inte av den aggressivaste sorten, togs bort vid en operation. Men jag fick en sort som är väldigt ovanligt hos unga personer (jag var 22 och den brukar komma hos personer över 50) och därför blev jag något av ett allmänt studieobjekt för läkarkåren... Jag går inte längre på de där kontrollerna - det medför så mycket smärta och utsatthet... Och vårdpersonalen - människor utan empati...(iaf de på operation i Finspång och urologen/gyn i Motala) Nä - nu vill jag inte säga så mycket mer :(

      Har tänkt åka till Anna ett tag,men sen så läste jag det där om att Kristian, vars texter är så otroligt vackra, gått bort och då kändes det mer aktuellt.

      Radera

Tack för att du som tittar in lämnar en kommentar! Vänligen håll en god ton i kommentarsfältet.