fredag 7 mars 2014

Blooming Friday: Ödmjukhet


Bland det bästa med att bo där vi gör nu är närheten till alla stora lövträd.
Hästkastanjerna utanför köksfönstret.
De uråldriga äppleträden och Vasaeken i Munkträdgården.
Bokarna utanför  det före detta lasarettet.
Lindarna mfl i Slottsparken.

Känner mig ödmjuk inför deras höga ålder, deras styrka genom många stormar, uthålligheten att fortsätta växa och förnya sig när grenar gått av, deras massiva stammar och stora kronor. I jämförelse är man själv väldigt liten på flera sätt.

Men jag tycker att det även finns en ödmjukhet hos träden. De tar trots sin storlek aldrig överhanden och de bär tålmodigt upp alla råkorna, ännu en sak som gör att man böjer nacken i vördnad inför dem.

Fotot är taget i Folkparken en bit ut på vägen mot Skänninge. En vacker plats med flera fina träd.

För fler tolkningar gå in här Blooming Friday


12 kommentarer:

  1. Fint tolkat! se
    Såg att du bor i närheten, vi har pratat om en bloggträff framåt våren...kanske är du intresserad??
    Ha en fin vårhelg.
    /Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jomen visst. Det kunde vara trevligt. Dock har jag ju inte någon egen trädgård längre. Hoppas ni också har en fin helg.

      Radera
  2. Fina tankar som visar att du är ödmjuk till sinnet.
    Ha en fin helg
    kram Meta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Meta! Du också, såg ditt fina inlägg med din man.

      Radera
  3. Kloka tankar. Träd är underbara varelser som jag också känner ödmjukhet över.
    Om du verkligen gillar träd kan jag rekommendera: Trädets tid av Christel Kvant. Jättefin bok.
    Hoppas att du får en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset, mjo det är en verkligt fin bok. Läste den i sträck så fort den kom ut. Tack detsamma!

      Radera
  4. Fint skrivet. Ödmjukheten inför naturen ser jag återkommer i alla inlägg. Och så skulle jag också tolka det. Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för alla rara kommentarer! Det samma till dig!

      Radera
  5. Jo, gamle trær kjenner man seg ydmyk overfor. Skulle ønske flere gjorde det. Altfor mange praktfulle, gamle trær blir felt i dag, fordi folk er helt hysteriske etter full sol på hele sin eiendom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo,jag håller med dig. Tror att många inte förstår hur pass lång tid det ändå tar för ett träd att växa sig stort. Också att folk i allmänhet inte har kunskap om trädens positiva inverkan på miljön. Naturkunskap borde få ta mer plats i skolorna och även i den allmänna debatten.

      Radera
  6. Bara det att tålmodigt låta råkor och andra skita ner dem...och förmodligen ändå glädjas åt det som finns i skiten. Något att filosofera över...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm, fast jag tycker inte de verkar skita ner speciellt. Måsar,trut, duvor, och liknande är mycket mycket värre. Råkan är ju därtill fridlyst. Här i Vadstena finns det en koloni med råkor, jag tycker faktiskt de är rätt charmiga. I jämförelse med trafik, kyrkklockor och bråkiga grannar är de ingenting i störande. De som bor i nybyggda villor i närheten av deras stora samlingsställe har klagat rätt så mycket vad jag förstått, med resultat att råkorna flyttat in till centrum istället... Råkorna fanns ju där innan husen kom till, känns som att man kunde tänkt på det. Här är en artikel t.ex.http://www.corren.se/ostergotland/vadstena/artikel.aspx?articleid=5142303

      Radera

Tack för att du som tittar in lämnar en kommentar! Vänligen håll en god ton i kommentarsfältet.