tag:blogger.com,1999:blog-2565802425864669467.post5217621337754781369..comments2023-06-21T15:21:28.355+02:00Comments on Malins bilder: Önskan om ett bra livAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/00700410237380814680noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-2565802425864669467.post-41765751965278180602014-06-16T01:56:11.438+02:002014-06-16T01:56:11.438+02:00Lavendia ovanstående svar var inte enbart riktat t...Lavendia ovanstående svar var inte enbart riktat till dig. Tack för att du så ofta skriver en kommentar på mina inlägg. Det uppskattas.Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/00700410237380814680noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2565802425864669467.post-73429698298974597022014-06-16T01:53:17.841+02:002014-06-16T01:53:17.841+02:00Nej, det är inte bra tyvärr. Det är nog också så a...Nej, det är inte bra tyvärr. Det är nog också så att det varit illa långt tidigare. Jag var 14 år när min moster började prata om att jag skulle skaffa barn, 16 när min mor första gången sa att jag skulle läggas in på institution, otaliga är de gånger då mina föräldrar sagt att de ska ta hästarna ifrån mig ifall jag inte gjorde som de ville, jag har ställt upp på hela släkten och därför fått mycket av det egna livet helt fråntaget. Kunde jag valt något annat? Nej, jag tror inte det för jag visste inte ens att något annat fanns, när man så ofta hör att man inte är något att ha eller att man inte gör något bra då tror man till slut på det... Jag har haft en milt sagt destruktiv fd pojkvän, 3,5 års mobbning på universitet men ändå har jag jobbat massor, alltid sett till att jag inte låg till last och hjälp och varit omtänksam mot andra men ändå får jag höra att jag inget kan, att det är min far som gjort att jag hade ett jobb, att det är mina föräldrars tjänst att jag haft hästar osv osv Missriktad välvilja och kritik delux kan man kanske sammanfatta det med...<br /><br />Jag har idag ingen kontakt med en bror, moster eller mor - det går inte. De kan uppenbarligen inte vara tysta med sina nedlåtande anmärkningar och jag har så mycket sår i själen att jag ändå "hör" dem fast vi inte ses.<br /><br />jag har en pojkvän sen 11 år tillbaka men han bor och jobbar i Norge sedan 9 år. Han har en ganska speciell personlighet vilket inte underlättat direkt. Han flyttade till Norge utan att diskutera det med mig och har helelr inte bett mig flytta dit. Däremot har hans vänner och familj många åsikter... som de säger endast till mig... men visst jag tycker ofantligt mycket om honom.<br /><br />Min pojkväns familj talade redan första gången om att jag inte var nåt att ha, de har delat ut hans telefonnummer till andra tjejer, sagt att jag inte fick hälsa på om jag inte var gravid, aldrig bjudit in mig under dessa 11 år men däremot själva kommit till min gård flera gånger utan att ens ha frågat mig innan... bland annat när jag var som sjukast efter fölets bortgång och då även tog väldigt stark medicin som gav många biverkningar (inget jag tar idag). Så att ens bli något litet omtyckt känns motigt...<br /><br />Jag har inga nära vänner kvar. de få jag haft har gått åt andra håll. Jag har också kämpat med att överhuvudtaget få komma iväg på något socialt, varje gång jag planerat något har alltid någon försökt hindra mig genom att säga att "kan du verkligen det där?, måste du?, du kan väl inte åka ensam? osv". Sen var det gården och djuren som jag inte kunnat få hjälp med osv osv.<br /><br />Jag har haft ett krigarhjärta och en stor enträgenhet men nu växer inte avklippta vingar ut igen om man ska ta en metafor. Och nej, jag gör mig inte till ett offer, ibland är det omständigheterna och inte personen det är fel på.Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/00700410237380814680noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2565802425864669467.post-88325594354995208402014-06-11T21:16:02.666+02:002014-06-11T21:16:02.666+02:00Jag har misstänkt att allt inte var riktigt bra. M...Jag har misstänkt att allt inte var riktigt bra. Men att det var så illa hade jag inte kunnat tro.<br />Jag hoppas du har någon som står på din sida och kan stötta dig. Och att det ordnar sig med ett boende som fungerar. Lycka till med fortsatta livet!lavendiahttps://www.blogger.com/profile/18239590933174323406noreply@blogger.com