Malins bilder: Vålberga

Själva gården Vålberga som gett namn åt sommarstugeområdet. Sett från sjösidan

I helgen var jag och hundarna och promenerade ner vid sjön (Boren) och det sommarstugeområde som ligger där. Det var fint och lagom lugnt nu så här års. Lite kallt kanske, men bra med lite motion emellanåt. Det är så svårt att promenera där vi bor, för trafiken är ganska intensiv och såhär års går det inte att gå ut på kanten av vägen p.g.a. snön/isen. Ibland går vi visserligen upp till skogen, men där är det istället svårt att gå för att det blir mycket snö alternativt vatten så då tar jag bilen hellre och kör en liten bit (i trädgården är vi ju dock en hel del). Under promenaden mötte vi ett par personer som tyvärr fick tråkiga minnen att blomma upp. alltså det är nog inte så konstigt att jag är sönderstressad och har lågt självförtroende. De jag mötte bor en bit härifrån och de umgicks lite med mina föräldrar. men det var mig de tjatade på. Jag tappade till slut räkningen på alla de gånger de tjatade om att jag skulle ha barn, kunde inte ens gå ut till postlådan utan att mannen kom farande och sa att jag såg gravid ut (hur nån som väger 52kg, är pinnsmal och inte har nån mage kan se gravid ut kan man ju fråga sig...). Likaså så tog de för givet att jag skulle hjälpa dem med deras hästar, men lyssna på när jag sa något... nähä självklart inte. Behövde de råd gick de alltid in till mina föräldrar trots att det är jag som faktiskt var den som aktivt tränade och var påläst. Visst jag låter bitter, men hur mycket ska man egentligen behöva stå ut med? När jag sa ifrån om att de skulle sluta tjata så fick jag ju veta att jag var dum i huvudet och minsann inte alls visste vad som var bäst för mig, ty barn det ska man ha oavsett om man vill/kan. Eftersom ingen nånsin sa något annat tog jag på mig det här ensam och verkligen trodde på att jag var så dålig, okunnig och onormal. Även om jag nu såhär långt i efterhand rent förnuftsmässigt kan se att de gjorde fel hänger skammen kvar.

Nere där området/udden slutar

På väg upp från den lilla hamnen

Tosenhamn. Det ursprungliga fisketorpet. Ända in på 70-talet var det här huset ensamt ute på udden, helt omgivet av skog och med endast en stig som ledde dit.