Att försöka vara snäll mot sig själv

Senaste inköpen av skönhetsprodukter. ögonskuggor och penslar från Carins Parfym och konstnärsmaterial i Vadstena. Parfymflaskor från Avon, Oscar de la renta och Chanel är vintage, Dior boxen en present och övrigt från Yves Rocher

Att försöka ta hand om sig själv är något jag under största delen av mitt liv varit dålig på. Att köpa det man faktiskt tycker om själv, att göra sig fin för sin egen skull och att inte ha dåligt samvete för att man äter "fel" är sånt som är och har varit väldigt nedprioriterat. Det mesta av detta härrör från min uppväxt och senare omgivningens bemötande. Den senaste tiden har jag varit sådär förfärligt trött igen och ledsen också. Därför har jag försökt att köpa sånt som jag faktiskt tycker om. Även om konsumtion kanske inte ska framhävas så känns det som att om de här sakerna kan få mig att må lite bättre så borde det vara väl investerade pengar.

Under hela min uppväxt, tonårstid och senare även som "ung vuxen" ansågs det bland mina närstående fult att vilja ha makeup, att tycka om parfym eller för all del ha linser. Jag uppfattade det som att det inte spelade någon roll för dem om jag ville göra mig fin eller inte, jag var så hopplöst ful ändå. Dessutom påstods det att jag luktade illa. Nu som vuxen har jag också mötts av diverse konstiga åsikter, bland annat från en frisör när jag ville köpa en utredande produkt till mitt långa lockiga hår (jaha, varför ska DU ha sånt för...) andra har sagt att jag inte borde ha sånt när jag jobbade i trädgårdsbranschen (för där ska man vara naturlig) och andra tycker att jag istället har för lite fokus på utseendet. Det är bara vid enstaka tillfällen som jag nånsin fått komplimanger för något i utseendeväg. Allt detta har gjort att jag fått "inre demoner" som skapar ganska mycket oreda så fort jag försöker göra något i hudvårdsväg. Sen kan man ju kanske fråga sig varför man behöver makeup eller andra skönhetsprodukter om man är sjuk? Kanske är det dock då man egentligen behöver det som bäst? Att kunna få lite glitter, täcka över nåt  sår eller borsta ut håret är åtminstone för mig en lyx och något som får mig att se bortom den där förlamande tröttheten och det borde väl ändå vara värt något?

Olika sorters te, hollandesås, drömtårta, doftljus, blank skål och favorit grönt

Det här med mat har varit problematiskt det också. Inte för att jag har ätstörningar utan snarare för att jag inte haft det. När jag var yngre kunde jag äta vad som helst och i stora portioner och ändå vara ett benrangel, vilket ådrog sig en mängd kommentarer och synpunkter från vården. Sen jag blev sjuk har det istället varit nästan tvärtom, nu "sätter sig" precis allt och då blir det kommentarer för det. Aptiten har det också varit dåligt med under lång tid. Men jag försöker trotsa alla påpekanden hit och dit och faktiskt försöka äta sånt som jag tycker smakar någorlunda gott.

Hoppas eventuella läsare har en fin tisdag! Och att åtminstone bilderna kan ge nån inspiration.

Rabarberpaj, vaniljglass och te i favoritkopp