Liten sa" Men när vi dött
och inte finns och så,
älskar du mej då?
kan kärleken bestå?
Stor höll Liten hårt
och de såg ut genom sitt fönster,
såg på månens sken
och tusen stjärnors mönster.
Liten, se på alla stjärnor
som gnistrar min vän.
Och minns att någon dog
för mycket längesen.
Där gnistrar de i natten
de som en gång var.
Kärlek är som stjärnor,
den finns alltid kvar
När natten är som tyngst och allt bråkar som mest kan jag återigen inte sova. Kom då att tänka på den här texten som jag läst någonstans. Fotografierna har jag dock tagit själv. Nu hoppas jag få lite vila sen och att kärleken är där för både stora och kanske allra mest de små.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du som tittar in lämnar en kommentar! Vänligen håll en god ton i kommentarsfältet.