Några tankar kring män, bloggen och tröttheten

Jag har genom livet råkat ut för en hel del otrevligheter. Trots att jag inte är lastgammal och dessutom har haft ett fast förhållande med min nuvarande pojkvän i 11 år så har jag fått mer än min beskärda del av män med i mitt tycke väldigt märklig människosyn såväl som kvinnosyn. Det är möjligt att jag är överkänslig och överreagerar men just nu känner jag att det är läge att säga ifrån. För vissa saker är inte okej.

Den här bloggen är i främsta hand en slags trädgårds-, blomster- och naturblogg där jag skriver om sådant som gör mitt liv aningens lättare. Sådant jag gillar och sådant jag vill dela med mig av för att andra ska kunna få se det, inte nödvändigtvis på egen hand då jag tycker att bilder och texter utmärkt kan fungera som en slags resa fast man egentligen sitter hemma i soffan. Den är mitt andningshål och ett sätt att få ett mål och syfte med mitt fotograferande. Det blir en hållpunkt i en tillvaro som stundtals är rätt tuff och den är min minnesbank eftersom jag sliter med försämrade minnes-och kognitionsförmågor. Att ha läsare är jättekul, men mina inlägg de skrivs utifrån mitt hjärta och den som läser måste förstå att det är "min värld" man kliver in i, inget skrivs för syns skull.

Efter inlägget om vår lilla resa i Tiveden fick jag en kommentar som i sig var rätt oskyldig. Men jag fick också ett mail. Och i det mailet stod följande: "Hej hej Jag har det bara bra värmen är ju bättre än kylan men jag mår som jag gör. Har en fråga hur orkar du vara utan din pojkvän så mycket blir du inte sugen på sex? Jag brukar få panik om jag inte får regelbundet , lite privat men tror du fixar det"

Sånt här är inte okej att skicka till någon! Jag har fått tre mail tidigare ifrån denna man, vilka handlat om foto och vädret i allmänhet. Jag må vara naiv men jag begriper då mycket väl vad det fiskas efter. Förutom att jag tycker det är oförskämt att skriva såhär närgångna frågor till någon man inte känner så blir jag illa till mods för att det är beräknande. Bara tanken på att någon vill utnyttja mig får mig att må illa. Sammanfattningsvis: ni män som skriver raggmail till okända kvinnor, sluta genast upp! Och fundera även på er kvinnosyn i allmänhet, kvinnor är inte till för att tillfredsställa era panikkänslor eller följa era minsta vinkar! Dessutom borde ni välja era forum bättre om ni nu är ute efter ragg, en trädgårdsblogg är inte ett sådant forum...

Som sagt så har jag under lång tid varit trött. En trötthet som alltid är närvarande och som inte går över hur mycket jag en försöker eller vill. Varje dag de senaste 3 åren har varit en kamp. Och i den kampen har jag förlorat mycket; alla mina hästar och kaniner, trädgården, vänner, syskon, hälsan i stort. Sådana här mail som det ovan gör inte tröttheten lättare att bära...