I kanten mellan gräsmattan och en bergknalle i dagen kämpar små violer och nejlikor oförtrutet på trots höstvädret som nu har varit riktigt ruggigt senaste veckan.
För mig är de vackra i sin enkelhet, de här små skira.
Nu medan jag sitter här och skriver hör jag åskan mullra rejält. Trodde den säsongen var över. Åskan känns mindre rolig sedan blixten slog ner och förstörde grannhuset i somras. Men visst med en sjö en bit bort och så bergen så kanske det blir åska mer året om.
Jättesöta, de där små små som man bara upptäcker om man tittar nära. Åska, så här dags? Det brukar det som sagt inte göra. Trevlig helg!
SvaraRadera