Vi går och letar svamp vovvarna och jag.
Det tycks för torrt i marken så vi har inte hittat nåt i år.
Däremot hittar vi hus! Vi följde en stig och rätt som det var dök det här rara lilla huset upp.
En gång ett litet barns sommarkrypin, nu hopplöst på sniskan. Jag tog inte någon närmare titt, på något vis kändes det ovärdigt.
Tillbyggnaden kändes som den tillkommit vid 40- 50 tal eller ja, kanske även ett eller två årtionden senare. I vindfånget på baksidan låg veden staplad så fint fortfarande.
Äpplen i trädgården. Mumsigt för rådjuren. Men sån vemodig känsla det kan ge. Man vet hur viktigt det kunde vara att ha egen frukt och så var det tiden, jobbet och kärleken någon tidigare lagt ned.
Taket skulle behövt få en översyn för många år sen. Ändå förhållandevis välbevarat.
En stor samling bergenia. Tänk, när människorna gått finns ofta trädgården ändå kvar, kanske frodas vissa växter ännu mer innan naturen åter tar över. Vackert att en persons drömmar om trivsel och det vackra ändå på sitt sätt lever vidare.
Jag har valt att kalla inlägget "Drömmar i kras" för att det gick att se att det trots allt funnits renoveringstankar som sedan stannat av. Kopplingen till porslin känns också självklar för den som vet var huset finns. Ett torp och sedan ett omtyckt fritidshus, drömmar och förhoppningar, om sommarkaffe i blommiga koppar om ro i gräset, om vänner på besök - drömmar då, drömmar nu, skärvor i kras
Det kommer att bli två inlägg härifrån
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du som tittar in lämnar en kommentar! Vänligen håll en god ton i kommentarsfältet.