Lucia

Natten går tunga fjät

runt gård och tuva

kring jord som soln förgät

skuggorna ruva.

Drömmar med vingesus under oss sia

tänd dina vita ljus, Sankta Lucia

I mörka natten i midvintertid

välkommen med ljus i din krona

Drömmar av vingesus

Värdshuset Löfstad Slott

Vi besökte Värdshuset på Löfstad Slott förra helgen.

En mycket trevlig stund när vädret fortfarande var fint.

Här är några bilder tagna inne i värdshusets lokaler.

Och ett par ut mot den fina verandan. 

Utsikt från ett av fönstren.

Hos själarna i skogen, inlägg nr 1

Hos själarna i skogen är det höst. Få ställen där årstiderna syns så tydligt som här.

Tiden går rasande fort och naturen går sin gilla gång men samtidigt så står tiden ändå stilla.

Det är en märklig plats. Som en bubbla, ett eget litet universum i skogen. Trots alla andra ljud som ligger så nära är det nästan alltid tyst här. Som om den vanliga världen aldrig riktigt når in.

Rhododenronbuskens knoppar varslar om det som ska komma. Det passerar en hel del människor och djur i området men denna plats den är ändå så tydligt övergiven.

Det känns ända in i benmärgen att huset, trädgården och "människorna" har stannat i det som varit, att de väntar på någon/något som aldrig kommer igen.

Det är ingen ogästvänlig plats. Men känslan av slutenhet finns där. Som sagt tiden går rasande fort men samtidigt har den stannat, en ficka i tidens evighetsmarsch.

Går trappan uppåt eller nedåt? Har skulpturen vars fäste finns uppe på källarens tak helt sonika vandrat ned från sin tron och gått?

De ger inte längre någon frukt träden vid uthuset, men mossan är vacker på grenarna. 

Slyn, hallonsnåren och gullriset breder ut sig invasivt förut just här bakom.

Rester av "skräphögen". Hoppas inte rådjuren skär sig.

Inga skärvor men väl drömmar som tyngs ned. Där i dungen bakom vedboden, där ungträden nu börjar bli större, där bikuporna stod där finns inte samma känsla av välkomnande, där blir man inte insläppt i "bubblan" från det hållet sluter sig skogen, eller kanske om man hellre vill se det så - så slickar den såren.

Nattsudd inlägg nr 1

Hjärtegull och jag tog en sväng runt Valla Ridskola och baksidan av universitetsområdet. Ett riktigt hundväder om man nu får säga så ;). Men ganska varmt så regnet gjorde inget. Det sista fotot är ut över axeln på universitetsområdet bredvid Kårallen ungefär - tycker det blev en stämningsfull bild, kanske just på grund av oskärpan.

Det sakrala huset

Jag och vovvar skulle åka och bada. Men i åkte fel och hamnade nån helt annanstans. När jag vände och skulle köra tillbaka blev det mer fel. Men vi stannade och tog en liten promenad så jag fick rensa huvudet.
Tur i oturen så fick vi se detta fina hus. Ett missionshus i bruk. Jag tyckte det var vackert och tassade runt med kameran. Huset kändes vackert i sin enkelhet, robust men ja, på sitt sätt förängligt. Visst spelar det kanske in att det används för religiösa aktiviteter men det var något med byggnaden som sådan som gav en fin ton. Kanske är det draget av shaker-stil, kanske att det är i bruk ännu eller att det låg där som i en lten glänta.

Vildvinet lyste som ett utropstecken.

Vyer från två håll.

Inget bad. Men en fin utsikt.

Värmekyrkan

Så vi var ju som sagt i Värmekyrkan förra helgen.

Jag har gått förbi den här byggnaden flera gånger i livet för ca 10 år sedan. Men då tänkte jag nog liksom inte på den. Från ena sidan är detta lite anonymt område. Men Norrköpings kommun är väldigt duktiga på att utveckla de gamla industrifastigheterna istället för att bara riva dem.

Däremot har jag som så många andra sett de "ikoniska" ljusen i adventstider på toppen av byggnaden.

Att det är en alltigenom industriell byggnad syns verkligen, men med den massiva rymden och de stora fönstren är kopplingen till kyrkorum inte alls långsökt.

Tycker det är bra att de gamla industriella delarna finns kvar. De stör inte alls intrycket. 

Om det var något som inte kändes så bra var det hur man byggt upp konstutställningen. Jag tycker man skulle delat upp det stora rummet i flera mindre med skärmväggar på tvärsen istället. Som det var nu var det svårt att se verken när det var mycket besökare. De körer som fanns på plats var absolut duktiga, men det borde varit ett större utrymme framför scenen så det gick att ta sig fram lättare.  Nu gick vi ju i och för sig tillbaka strax innan stängning och då var det lättare att se och man kunde koncentrera sig mer. Tycker även man skulle ha gett utställarna bättre förutsättningar med ljussättning.

Min kamera var som sagt trasig så vill ni se ett bättre foto av denna vy så titta in hos Jonna Jinton

Gjorde fotot ovan extra stort för att verkligen visa de mäktiga fönstren och hur nära vattnet är.

Ljussättningen av vattnet utanför i industrilandskapet var dock verkligen bra.