Lucia

Natten går tunga fjät

runt gård och tuva

kring jord som soln förgät

skuggorna ruva.

Drömmar med vingesus under oss sia

tänd dina vita ljus, Sankta Lucia

I mörka natten i midvintertid

välkommen med ljus i din krona

Drömmar av vingesus

Balansakt

Tog de här bilderna samma kväll som vi gick förbi rosorna vid Lanemos Konditori. Det är en affish som var upplyst bakifrån. Fotade genom skyltfönstret så därav ljusrefexen. Vem som är ursprungsfotograf vet jag ej. Tyckte det var en kul effekt i och med belysningen. 

Hos själarna i skogen, inlägg nr 1

Hos själarna i skogen är det höst. Få ställen där årstiderna syns så tydligt som här.

Tiden går rasande fort och naturen går sin gilla gång men samtidigt så står tiden ändå stilla.

Det är en märklig plats. Som en bubbla, ett eget litet universum i skogen. Trots alla andra ljud som ligger så nära är det nästan alltid tyst här. Som om den vanliga världen aldrig riktigt når in.

Rhododenronbuskens knoppar varslar om det som ska komma. Det passerar en hel del människor och djur i området men denna plats den är ändå så tydligt övergiven.

Det känns ända in i benmärgen att huset, trädgården och "människorna" har stannat i det som varit, att de väntar på någon/något som aldrig kommer igen.

Det är ingen ogästvänlig plats. Men känslan av slutenhet finns där. Som sagt tiden går rasande fort men samtidigt har den stannat, en ficka i tidens evighetsmarsch.

Går trappan uppåt eller nedåt? Har skulpturen vars fäste finns uppe på källarens tak helt sonika vandrat ned från sin tron och gått?

De ger inte längre någon frukt träden vid uthuset, men mossan är vacker på grenarna. 

Slyn, hallonsnåren och gullriset breder ut sig invasivt förut just här bakom.

Rester av "skräphögen". Hoppas inte rådjuren skär sig.

Inga skärvor men väl drömmar som tyngs ned. Där i dungen bakom vedboden, där ungträden nu börjar bli större, där bikuporna stod där finns inte samma känsla av välkomnande, där blir man inte insläppt i "bubblan" från det hållet sluter sig skogen, eller kanske om man hellre vill se det så - så slickar den såren.

Nattsudd inlägg nr 2

Vy taget mot baksidan av universitetsområdet. Valla koloniområde till höger och ridskolan till vänster om bilden Jag tycker det är spännande när det blir sådana här foton även om jag förstås begriper att de inte anses ha bra kvalitet. Här är det kameran som inte hinner med då det inte bara fanns olika typer av ljus utan också hela luften fylld med vattendroppar.

Vy ut mot universitetsområdet sett från grinden till Valla gård.

Bilden är oskarp men visar egentligen mer hur det såg ut i verkligheten. Utan reflexvästen hade non nog knappt synts bland löven.

Jag tycker det är fascinerande att det kan bli dessa rörelser av ljuskällor som egentligen står stilla. Först när man ser sådana här bilder man kanske tänker på regndropparnas förmåga till reflexer.

Nattsudd inlägg nr 1

Hjärtegull och jag tog en sväng runt Valla Ridskola och baksidan av universitetsområdet. Ett riktigt hundväder om man nu får säga så ;). Men ganska varmt så regnet gjorde inget. Det sista fotot är ut över axeln på universitetsområdet bredvid Kårallen ungefär - tycker det blev en stämningsfull bild, kanske just på grund av oskärpan.

Värmekyrkan

Så vi var ju som sagt i Värmekyrkan förra helgen.

Jag har gått förbi den här byggnaden flera gånger i livet för ca 10 år sedan. Men då tänkte jag nog liksom inte på den. Från ena sidan är detta lite anonymt område. Men Norrköpings kommun är väldigt duktiga på att utveckla de gamla industrifastigheterna istället för att bara riva dem.

Däremot har jag som så många andra sett de "ikoniska" ljusen i adventstider på toppen av byggnaden.

Att det är en alltigenom industriell byggnad syns verkligen, men med den massiva rymden och de stora fönstren är kopplingen till kyrkorum inte alls långsökt.

Tycker det är bra att de gamla industriella delarna finns kvar. De stör inte alls intrycket. 

Om det var något som inte kändes så bra var det hur man byggt upp konstutställningen. Jag tycker man skulle delat upp det stora rummet i flera mindre med skärmväggar på tvärsen istället. Som det var nu var det svårt att se verken när det var mycket besökare. De körer som fanns på plats var absolut duktiga, men det borde varit ett större utrymme framför scenen så det gick att ta sig fram lättare.  Nu gick vi ju i och för sig tillbaka strax innan stängning och då var det lättare att se och man kunde koncentrera sig mer. Tycker även man skulle ha gett utställarna bättre förutsättningar med ljussättning.

Min kamera var som sagt trasig så vill ni se ett bättre foto av denna vy så titta in hos Jonna Jinton

Gjorde fotot ovan extra stort för att verkligen visa de mäktiga fönstren och hur nära vattnet är.

Ljussättningen av vattnet utanför i industrilandskapet var dock verkligen bra.

Snedseglare i strömmen

På Kulturnatten i Norrköping ställde Mattias Lindh/Lindhs grafiska ut foton. Tyckte mycket om hans modifierade motiv från Norrköping. Den ovan kallas Snedseglare i Strömmen.

Och här är kaninen från Underlandet ute och går mitt inne i stan. Känns spännande med denna korsning av fotografi och fantasi.

Man kan se mer på http://www.lindhsgrafiska.se/portfolio 

Den norrländska präriens konstnär

Igår var vi i Norrköping under Kulturnatten.

I Värmekyrkan såg vi konst och fotografier från Jonna Jinton och andra.

Förtrollande foton ifrån Jonnas hemmiljö i norra Sverige

Och så en serie målningar. Abstrakta tolkningar av miljöerna.

De gjorde intryck. Och jag hade mer än gärna inhandlat både tavlor och foton om plats och ekonomin sett annorlunda ut. Den röda kallas Eldört och är inspirerad av vad vi här oftast kallar rallarros eller mjölkört

Jonna är ingen gudinna även om hon har en stor läsarkrets på sin blogg utan mänsklig och autentisk och trevlig. Men jag tyckte det var lite kul att leka med titeln som kommer från Olle Ljungströms låt. Inte minst då Jonna tagit fantastiska foton på vyerna i Stekenjokk samt på de öppna områdena runt hennes hem i Grundtjärn. Rallarrosen får väl också sägas vara en typisk växt för vår svenska "prärie".

Mina foton gör inte riktigt utställningen rättvisa, men det var en riktigt fin kväll.

Här finns en länk till en version av Norrländska präriens gudinna

Uppdatering: Jag har ändrat titeln på detta inlägg. Jag vill inte delta i den idealisering och hets som Jonna Jinton fått utstå. Den kritikstorm hon fått ta emot de senaste dagarna är inget en människa ska behöva utstå. En känslig person som ger av sig själv är "bara en människa" inte ett allmängods. Men slutligen - konsten var speciell och det var en fin kväll!