Ankdammen

Igår promenerade vi vid ankdammarna mellan Garnisonen och sjukhuset i Linköping. Tyckte stadens ljus speglade fint i vattnet. Änderna var som vanligt i farten. Alltid hungriga. Det är ett trevligt ställe om än lite ruffigt. Hoppas det får vara kvar. När jag var riktigt liten åkte vi dit ibland, men området såg då annorlunda ut. Staden har brett ut sig och området är numera inhägnat, men å andra sidan tror jag ej det fanns belysning då. Nåja, en fin liten promenad. :) 

Nattsudd inlägg nr 2

Vy taget mot baksidan av universitetsområdet. Valla koloniområde till höger och ridskolan till vänster om bilden Jag tycker det är spännande när det blir sådana här foton även om jag förstås begriper att de inte anses ha bra kvalitet. Här är det kameran som inte hinner med då det inte bara fanns olika typer av ljus utan också hela luften fylld med vattendroppar.

Vy ut mot universitetsområdet sett från grinden till Valla gård.

Bilden är oskarp men visar egentligen mer hur det såg ut i verkligheten. Utan reflexvästen hade non nog knappt synts bland löven.

Jag tycker det är fascinerande att det kan bli dessa rörelser av ljuskällor som egentligen står stilla. Först när man ser sådana här bilder man kanske tänker på regndropparnas förmåga till reflexer.

Magisk skog

Nästan overklig känsla ikväll när vi gick elljusspåret i Stjärnorp.
Som "eldflugor" längs stigen. Elljusspår är verkligen en sån bra grej.
Spåret i Stjärnorp ligger fantastiskt fint och är mycket naturnära.

Med Hjärtegull längs kanalen

Tog med min flicka för en tur på tu man hand.

Vi gick längs med kanalen från Berg mot Ljungsbro.

Igelkottesniffade hanns med lite grann.

Magiskt ljus och lagom varmt.

Så bra att denna bit är upplyst kvällstid.

Svansen viftades det en hel på. :)

Vy ovan mot bron över kanalen. 

Vy från bron mot Ljungsbro.

Hurra hurra!

Igår fyllde min fina Franz år! Och den 29:e var lille Andys födelsedag!
Mina fina grabbar! <3

Bilderna är från Folkets Park i Vadstena. Föreningen där har gjort i ordning området så fint. Perfekt för en promenad eller picknick även om där ej är något evenemang. De gamla ekarna som finns där ger området en speciell karaktär. 

Samma väg, en annan dag

Samma väg som sist. Men en bit längre upp i backen.

Zoomar man ut genom en lucka bland träden ser det ut såhär. En fantastiskt välskött liten gård. 

Och Hjärtegull var med, men var trött i värmen och ville inte alls gå den långa backen.

Lupiner och ekar

För några veckor sedan var jag på ett fint ställe där det växte lupiner i en slänt och där det finns ett ängslandskap med stora ekar. Blev några mobilbilder därifrån.

Stolthet, Blommig fredag

Bland rosor och bladlöss har sin temafredag och den här gången var temat stolthet. (jo, jag vet om att det är sen lördag nu)

Stolthet... ett tvetydigt ord för mig. Inte odelat positivt men heller inte enbart med negativ klang. En sak kan nog i alla fall konstaterats med säkerhet... jag har inte varit tillräckligt stolt över mina egna prestationer, och det har inte fört nåt gott med sig. (orsaken till att det är/varit så och dess konsekvenser kan vi ta någon annan gång).

Så vad är jag stolt över då? Med tvivlet hängandes om halsen så ska jag ändå försöka sträcka på mig och säga att jag är stolt över följande:

- att jag tycker mycket om träd, de stora, gamla, vildvuxna såväl som prydligt välordnade. Att jag är tillräckligt flummig för att gå och prata med dem ibland.

- att jag tagit hand om och efter bästa förmåga försökt läka, göda och vårda de gamla "äppel-damerna" i den före detta trädgården.

- att jag roddat en gård, en stor trädgård, djur, heltidsjobb och krävande omgivning under lång tid.

- att jag tagit fram mycket av det som doldes under förvildat och eftersatt istället för att bara "kapa allt och köpa nytt"

- att jag sett till de smådjur och fåglar som fanns i trädgården. Hängt ut mat om vintern, satt upp holkar, köpt igelkottsbon och gjort insektshotell

- att jag är generös mot växter, människor och djur

- att jag inte helt  tappat bort magin

- att jag inte gav upp allt vad växter heter när jag blev sjuk

- att jag aldrig letar fel i andras trädgårdar, eller bland andras inomhusväxter

- att jag läser mängder med trädgårdsböcker, trädgårdstidningar och magasin för florister

- att jag tycker om att klippa gräs 

- att jag kan se det vackra hos ogräsen, tusenskönorna och prästkragarna som tas över gräsmattan, kirskålen man kan bli galen på, mossan i gräset eller ja gräset i mossmattan om man ser det så, åkerfräken överallt, mållor, kardborrar som sätter sig i hästarnas man och svans - något tilltalande brukar jag ändå kunna se hos dem i deras struktur, blommning eller smak.

Vad är du stolt över?

Gå in till Pilgrims blogg och se hennes och andras tolkningar här

Att tanka själen med skog

Några mil från där jag bodde förut finns ett stort skogsområde. Det har varit militärt övningsområde till viss del tidigare. Området är flera mil stort och genomkorsas av grusvägar med namn som "Hästtumlavägen", " Linberget", " Sjövägen" med flera. För många år sedan körde jag ut tidningar i en del av området - bästa stunden på hela budrundan. Då kunde häger landa mitt framför en på vägen, små grävlingsungar leka vid postlådan och älgarna tittade på en från vägkanten. Alldeles speciellt också att se röken från sjöarna på vintern, liksom diset från de samma på sommaren. På försommaren fylls kanterna på åtminstone en av vägarna med lupiner, det är sagolikt att åka flera kilometer med den mörkgröna bakgrunden omgiven av fint pastelliga rosa, lila och blå färger. 

Nåväl. Jag var där för några dagar sedan. Fyllde på själens förråd av skog. För även om det är vinter så syns det att skogen här lever. Och i kontrast till träden där jag numera mest är så är det befriande, för här är inte skogen välskött och de flesta tynar på karg jord. Även om de som bor i det där området har långt till det mesta och ingen allmän kommunikation finns så kan jag ändå förstå varför man vill bo där, det går att andas och även om det stundtals är ogästvänligt så bjuder skogen in till ett majestätiskt lugn.

Drömmar om äpplen

Drömmer om äpplen. Om Kivik och Österlen. Om äldre sorter med annan smak och doft. Om träd som skötts bra men ändå fått ha sin karaktär om gulnande frukt med röda strimmor. Om Cox Orange, Bobergs äpple, Ingrid Marie, Belle de Boskop och många fler.

Gamla Linköping i september

Bilder från promenad i Gamla Linköping den 19:e september.

Tycker de spaljerade päronträden är så himla fina!

Och bakom Repslageriet ligger Esthers växthus med en liten grusträdgård runt om.

Skulle definitivt inte tacka nej, till ett sånt här litet hus.

Fikade under det här trädet vid caféet.

En fin höstdag som sen avslutades med besök hos figurerna i skogen, fika med bror och middag på stan senare på kvällen. 

Blommig fredag: vårfrestelser

Jag är lite sen med mitt bidrag till "blommig fredag" hos Rosor och bladlöss . Först tänkte jag inte vara med för jag kände inte att jag egentligen hade något bra foto. Men så idag kom jag att tänka på att det kanske kunde gå bra med något som man verkligen ser fram emot fast det inte är ens eget? Nåväl, en bit ifrån där min pojkvän bor finns kommersiella odlingar av körsbär, äpplen och plommon. Och till våren tänker jag att det måste bli verkligt vackert när alla träden blommar. En stark kontrast till de omgivande bergen.

Gå in och kika på de andra bidragen för att se olika tolkningar, det brukar vara intressant.

Önskar er en trevlig resterande helg!