Att tanka själen med skog

Några mil från där jag bodde förut finns ett stort skogsområde. Det har varit militärt övningsområde till viss del tidigare. Området är flera mil stort och genomkorsas av grusvägar med namn som "Hästtumlavägen", " Linberget", " Sjövägen" med flera. För många år sedan körde jag ut tidningar i en del av området - bästa stunden på hela budrundan. Då kunde häger landa mitt framför en på vägen, små grävlingsungar leka vid postlådan och älgarna tittade på en från vägkanten. Alldeles speciellt också att se röken från sjöarna på vintern, liksom diset från de samma på sommaren. På försommaren fylls kanterna på åtminstone en av vägarna med lupiner, det är sagolikt att åka flera kilometer med den mörkgröna bakgrunden omgiven av fint pastelliga rosa, lila och blå färger. 

Nåväl. Jag var där för några dagar sedan. Fyllde på själens förråd av skog. För även om det är vinter så syns det att skogen här lever. Och i kontrast till träden där jag numera mest är så är det befriande, för här är inte skogen välskött och de flesta tynar på karg jord. Även om de som bor i det där området har långt till det mesta och ingen allmän kommunikation finns så kan jag ändå förstå varför man vill bo där, det går att andas och även om det stundtals är ogästvänligt så bjuder skogen in till ett majestätiskt lugn.