Hos själarna i skogen, inlägg nr 1

Hos själarna i skogen är det höst. Få ställen där årstiderna syns så tydligt som här.

Tiden går rasande fort och naturen går sin gilla gång men samtidigt så står tiden ändå stilla.

Det är en märklig plats. Som en bubbla, ett eget litet universum i skogen. Trots alla andra ljud som ligger så nära är det nästan alltid tyst här. Som om den vanliga världen aldrig riktigt når in.

Rhododenronbuskens knoppar varslar om det som ska komma. Det passerar en hel del människor och djur i området men denna plats den är ändå så tydligt övergiven.

Det känns ända in i benmärgen att huset, trädgården och "människorna" har stannat i det som varit, att de väntar på någon/något som aldrig kommer igen.

Det är ingen ogästvänlig plats. Men känslan av slutenhet finns där. Som sagt tiden går rasande fort men samtidigt har den stannat, en ficka i tidens evighetsmarsch.

Går trappan uppåt eller nedåt? Har skulpturen vars fäste finns uppe på källarens tak helt sonika vandrat ned från sin tron och gått?

De ger inte längre någon frukt träden vid uthuset, men mossan är vacker på grenarna. 

Slyn, hallonsnåren och gullriset breder ut sig invasivt förut just här bakom.

Rester av "skräphögen". Hoppas inte rådjuren skär sig.

Inga skärvor men väl drömmar som tyngs ned. Där i dungen bakom vedboden, där ungträden nu börjar bli större, där bikuporna stod där finns inte samma känsla av välkomnande, där blir man inte insläppt i "bubblan" från det hållet sluter sig skogen, eller kanske om man hellre vill se det så - så slickar den såren.

Dimma i dalen

Igår efter att det regnat var jag och vovvar ute på en tur. Egentligen främst för att fota djur och se om vi kunde hitta kantareller. Men så kom vi fram till dessa dimslöjor, så vackra när solen stod i kontrast till dem. Den lilla övergivna gården känns så vacker trots sitt förfall. Undrar om det är dalen som skapar de här dimsjoken? En fin kväll med frisk luft. :)

Kvällsljus och vackra hus

Den fina råbocken fångades i språnget. Tyvärr har min kamera svårt att fokusera på rörliga objekt samtidigt som man zoomar, därav oskärpan.

Kom fram till den här dalen efter att ha åkt lite fel. Men så fint ljuset var.

Tanken var att titta efter kantareller men det verkade alltför torrt i marken så det fick bli några fina hus istället.

Tyckte så mycket om det här lilla husets stramhet och tydliga drag. Synd att renoveringen tycks ha avstannat.

Huset till vänster har stått övergivet i en väldans massa år, men nu renoveras det för fullt. Kul när det kommer till användning igen. 

Försommar väg

Vildros

Olvon

Vägen åt ett håll

Och åt det andra

En bit upp i backen.

Olika typer av måra finns längs kanterna. Samt brunört, rallarros, smörblommor, prästkragar, klöver, johannesört, hundkäx och renfana

Dörrkransar,julgrupp och dekoration ute

Två veckor innan jul bodde jag hos vänner på deras gård ute i skogen mellan Borensberg och Tjällmo

Där pysslade jag en del ute. Passade på att göra något kreativt av de granar som blåst ner.

Klädde in trappräcket till stugan med ris och ljusslingor. Min taxflicka hjälpte till att göra kransar

Kransen ovan är bunden på halmstomme. Med tall, blåbär, ljung och fröställningar av rölleka.

Och så ett par naturella i bara gran

Egenkomponerad julgrupp

Några av kransarna på plats

Att tanka själen med skog

Några mil från där jag bodde förut finns ett stort skogsområde. Det har varit militärt övningsområde till viss del tidigare. Området är flera mil stort och genomkorsas av grusvägar med namn som "Hästtumlavägen", " Linberget", " Sjövägen" med flera. För många år sedan körde jag ut tidningar i en del av området - bästa stunden på hela budrundan. Då kunde häger landa mitt framför en på vägen, små grävlingsungar leka vid postlådan och älgarna tittade på en från vägkanten. Alldeles speciellt också att se röken från sjöarna på vintern, liksom diset från de samma på sommaren. På försommaren fylls kanterna på åtminstone en av vägarna med lupiner, det är sagolikt att åka flera kilometer med den mörkgröna bakgrunden omgiven av fint pastelliga rosa, lila och blå färger. 

Nåväl. Jag var där för några dagar sedan. Fyllde på själens förråd av skog. För även om det är vinter så syns det att skogen här lever. Och i kontrast till träden där jag numera mest är så är det befriande, för här är inte skogen välskött och de flesta tynar på karg jord. Även om de som bor i det där området har långt till det mesta och ingen allmän kommunikation finns så kan jag ändå förstå varför man vill bo där, det går att andas och även om det stundtals är ogästvänligt så bjuder skogen in till ett majestätiskt lugn.

Buketter från skogen

Vi tog en promenad i en skog någon mil härifrån ikväll.

Vovvar nosade runt efter allt möjligt. Jag plockade buketter och även några stjälkar rabarber.

I den stora buketten med bara grönt är det stenbär. I de mindre ekorrbär, smultron, midsommarblomster, daggkåpa och gökärt. Doftljuset som syns kommer från Kew, tycker deras ljus är underbara.

Hoppas ni har en fin kväll.