Att få tända ljus i mörkret är det bästa med november för mig. Att få tända ljus för Troja, Pyrramus, Gnisten, Izitha, Sam, Astrid, Loppan, Stampe, Molle, Tjockis och alla de andra som ej finns med mig längre är för mig något vackert, de var vackra.
Jag tycker novembermörkret är tungt ibland. Regn och lera och kall fuktighet och då behövs lite värme och små ljuspunkter.
Som de flesta regelbundna läsare vet så har jag numera ingen egen trädgård. Men intresset finns kvar. Så jag "snyltar" på det allmänna eller kikar i öppna trädgårdar och kring kyrkan. Jag har haft e liten balkong på 2,5 kvm senaste året och lånat min pojkväns trädgård på 20 kvm, men den är hyrd så där får man inte göra så mycket. Om någon anser att jag därför inte skulle få trädgårdsblogga så är kanske inte problemet hos mig? Varför ska man överhuvudtaget ifrågasätta? Det här är ju min blogg, min röst? Tycker man inte något är vackert kanske man kan skriva det på sin egen blogg?
På gården hade jag ofta ljus i lyktor under hösten och vintern och så ljusslingor lite här och där. Nedan följer några foton. Samt mina hästars minnesplats som verkligen var en stor lättnad att ha samt kaningravarna.
