Det har inte varit många inlägg här på längre tid och innan dess var det kanske också glest. Har jag tröttnat på att skriva eller publicera? Nej. Men jag har tappat taget. Om mycket, om stort och om smått och kanske allra mest om mig själv. Inte för att det var så perfekt innan heller, men ja själen är i bitar, kroppen likaså -kanske mer än nånsin förut, huvudet vill inte vara med och skrivkrampen slår till i samma andetag som tvivlen gör sig påminda.
På natthimlen syns inte alla stjärnor samtidigt.
Men det betyder inte att de inte finns där.
Det betyder bara att den som tittar inte kan
eller vill se dem genom molnen.
Alla lyser så starkt de förmår
omständigheterna fördunklar.
(var rädd om orden i kommentarsfältet, känner eventuell läsare ett behov av att ta ut negativitet gå någon annanstans)
Roligt att höra ifrån dig även om du inte mår så bra. De sista orden fattade jag inte riktigt. / Britt
SvaraRadera