The Night

Usch, vaknade igen i natt. runt halv tre och full panik. Det är så kämpigt. Att somna om går inte. Och går jag inte upp så blir paniken bara större. Det har varit kämpigt lite mer frekvent i ett år nu. Har haft så många förkylningar, ögoninflammationer, lunginflammation, kramp i magen, huvudvärk, svampinfektion, muskelsammandragningar i händer och fötter och allra värst den här smärtan i halsen och ansiktet. Halsen är väl ett resultat av luftvägsbesvären men den smärtan är förfärligt stressande, jag har försökt få hjälp men utan resultat. Jag har också provat massage, zonterapi, kiropraktor, napraprat men det har bara blivit värre. Sömnstörningarna gör det inte lättare. Förut var jag väldigt trött mest hela tiden, men nu är det fullt stresspåslag istället och det gör mig skör. Skör för allt det här jobbiga som varit. Skör för all kritik . Och skör inför livsstressen. För så är det tyvärr, livet stressar mig, jag känner mig misslyckad som inte uppnått allt man "ska" ha gjort, jag har svårt att se bakom de fina bilder som så ofta målas upp. Ska försöka sova igen en stund. Försöka tänka att skörheten inte nödvändigtvis är av egen förskyllan. Och kanske inte nåt som gör en till en sämre människa per definition.

Tänk om natten kunde gestalta sig så här istället? Fast å andra sidan är väl alltid mörkret i faggorna, med tanke på ugglan i bilden. Konstverket hänger på nationalmuseet i Rio och Pedro Américo är en favorit hos mig.