Drömmar om havet

Jag drömmer ofta om havet. Eller kanske mer drömmer om livet intill havet. Dagdrömmar som smyger sig på. Eller en stark längtan som dröjer sig kvar efter en orolig natt. Vad är det just med haven? Vad är det som lockar, som drar som en osynlig kraft? Jag har har varit ett par gånger ute i skärgården under sommaren, en del foton har jag tagit men ej visat här. Känslan den vill inte riktigt fastna på bild. Är det något djupt mänskligt eller är det bara hos mig? Är det för att havet lever ett obändigt våldsamt liv i ständig förändring medan jag själv sitter fast? Är det blåsten och saltstänkta vindar? Är det luften? Är det för att håret blir alldeles ostyrigt? Eller är det kanske främst Franz som skäller på vågorna, som fiskar tång och har hela pälsen full med sandkorn - en glädje som smittar av sig? Don't forget to take some vitamine sea! läste jag på instagram, nog så viktigt börjar jag tro.